Mord genom ord..
Det var väl fint att du fick något att skvallra om, var glad att det hände. Du fick näring till din vidriga skvallerbyttabingång-gulligtjej-lärarensfavoritsida, så du fick känna dig moralisk, din äckliga fundamentala hora.
Jag stänger dörren efter mig, du skruvar upp flaskan och ler ditt falska leende samtidigt som du himlar med dina stora, flummiga ögon. Jag tar ett steg fram och i samma rörelse sliter upp en låda och ser en stor skalpell längst upp, som att det var meningen att den skulle ligga där just vid det här tillfället. Hjärtat slår så hårt att det slår lock för öronen, men mitt adrenalin är på en så hög nivå att jag inte tänker på det. Jag tar tag i skalpellen och svingar armen i en backhand upp mot ditt ansikte och träffat precis över kindbenet och upp över vänster öga. Huden fläker upp och det forsar ut blod. Du faller ner mot golvet, håller båda händerna över såret och skriker på hjälp. Jag ler stort åt din skräck, böjer mig ner över dig och svingar skalpellen fram och tillbaka över dina armar för att komma åt halsen. På det tredje slaget lyfter du på ena armen och jag träffar med ett stort snitt rakt över halsen och en ränna av blod sprutar ut så det träffar mig i ansiktet, nu vet jag att du är körd, så jag börjar istället hugga dig i magen för att orsaka så stor smärta som möjligt. Nu kommer dina vänner inspringandes, de har hört dina patetiska skrik på hjälp, eftersom jag bara är ute efter just dig så släpper jag skalpellen och backar, låter de försöka rädda dig eftersom jag vet att det inte går. Jag sätter mig ner på stolen, lutar mig framåt och ler. Dina vänner skriker ditt namn i ett försök att hålla dig vaken, men det går inte, du är borta. Allt för att du skulle spela fröken duktig.
(Det här är en mordsfantasi och ingenting som jag skulle vilja göra i verkligheten. Jag skulle vilja att hon visste vad jag fantiserar om, så hon fick gå runt med en klump i magen, men jag skulle aldrig utföra något som ens liknar den här fantasin.)