donmetadon.blogg.se

För ett par veckor sedan såg jag henne för första gången - hon stod i kassan på bensinmacken när jag köpte tidningen och jag kunde för mitt liv inte förstå varför hon hade sminkat sig så extremt mycket. Det såg ut som att hon hade badat i brun-utan-sol, målat ögonbryn med den tjockaste sortens spritpenna, glansiga läppar, etc. Man kunde se att under allt smink så fanns det en mycket snygg tjej - varför det var så svårt att förstå varför hon förstörde sitt utseende på det sättet.

 

Idag såg jag henne igen, utanför ICA. Då slog det mig; "hon måste ha BDD!".

 

För er som inte vet vad BDD är så står det för "Body Dysmorphic Disorder", eller på svenska; "Dysmorfofobi".

 

Personer med den här diagnosen ser sig själva som fula, med groteska drag på t.ex. näsan, ögon, läppar eller vilken annan del som helst som påverkar utseendet. När de ser sig själv i spegeln så ser de inte vad alla andra människor ser, och de blir besatta av att dölja och ändra det som de tycker är så fruktansvärt motbjudande. Ofta så skönhetsopererar sig dessa människor sig för att ändra på sitt utseende, men sällan eller aldrig så blir resultatet så att de ändrar uppfattning om sitt eget utseende. I fall där de faktiskt blir nöjda med den utförda skönhetsoperationen flyttar de bara fokus till en annan del av utseendet.

 

 

Jag blir bara så ledsen. Både för att den här tjejen mår dåligt över hur hon ser ut, och för det faktum att jag tycker att hon är så otroligt vacker att det till och med strålar ut genom allt det sminket.

 

Jag skulle vilja ge henne en komplimang nästa gång jag stöter på henne, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag antar att det bästa vore att bara rätt och slätt säga att jag tycker att hon är fin, inte lägga till någonting. Men skulle jag vara 100% ärlig så skulle jag säga att hon är snygg trots att hon verkar ha gjort allt hon kan för att inte se snygg ut. Jag inser att det skulle göra mer skada än nytta att säga så, varför jag inte kommer att göra det, men det hindrar mig inte från att tycka så innerst inne.

 

Jag skänker en tanke till alla er som mår dåligt över hur ni ser ut.

 

Jag mår också dåligt över hur jag ser ut, men det beror på någonting som är på riktigt - jag är fet. Jag gick först upp i vikt när jag fick en medicin som heter zyprexa. Det är en medicin mot skizofreni, bl.a., men jag fick den under en avgiftning. Två bieffekter av zyprexa är att man blir sötsugen och kroppens energiförbränning stängs av. Så samtidigt som man hivar i sig socker så kan man inte förbränna det. Jag slutade äta zyprexa för ungefär 7-8 månader sedan, men har som bekant istället börjat med metadon. Metadon sänker också energiförbrukningen, samtidigt så tar man metadon i form av en sirap som är uppbyggd av socker, vilket inte är ultimat om man vill gå ner i vikt.

Jag bad om en sockerfri variant nu senast jag fick nytt recept, men blev nekad eftersom vi först och främst måste ställa in dosen. När jag hamnat på rätt dos, vilket borde ske ganska snart (har 100mg/dag nu, hamnar kanske på 110-130mg i slutändan), först då får jag prova att byta sort, för tydligen så kan olika typer av metadontillverkare ge olika effekt.