donmetadon.blogg.se

Under dom senaste månaderna så har mitt sockerintag ökat lavinartat.

 

När jag flyttade ifrån min förra stad upp till Norr så åt jag godis väldigt sporadiskt. Möjligen ganska ofta, men ytterst lite. Utspritt på en månad så åt jag kanske något enstaka hekto.

 

Efter att jag har lagt ner det intresset som varit varit mitt främsta dom senaste tio åren - att knarka - så har jag haft ett sug efter någonting som har varit ytterst svårt att stilla. I början så dämpade socker, i form av godis, inte det här suger alls. Men ju mer jag godis jag åt, desto mer verkade det dämpa mitt allmänna sug. Efter ett tag så hade jag ersatt mitt allmänna sug med ett kraftigt sockerberoende - och där är jag nu.

 

 

I sommras gick beroendet in i en ny, mycket värre fas. Jag lade i princip alla mina pengar på fentanyl, eftersom jag fortfarande tog det (Jag räknar inte ens med det längre, eftersom det har blivit ett så kraftigt beroende att det är fullständigt integrerat i mitt liv och min person.), en mindre del av inkomsten lade jag på att betala räkningar och i sista hand köpte jag mat. Det här beteendet gjorde att jag återföll i någonting som jag inte hade gjort på ett tag - jag började att snatta.

 

När jag var liten (mindre) så snattade jag inte en enda gång, jag hade för starkt sinne för moral. I lite äldre ålder så började jag förvisso att snatta nässpray, men bara av ren princip eftersom jag ansåg att det var för mycket att betala femtio kronor för en enda Otrivin. Jag stal två och betalade för två. Det var inte förrän jag blev bostadslös för ungefär två år sedan som jag började att snatta ordentligt. Jag fick sova hemma hos en kompis som var alkoholist, han skolade mig i den mycket smutsiga och fula konsten att snatta. Vi gick in i olika matvarubutiker och plockade på oss en ryggsäck fylld till bredden med allt från räckmackor och frukt, till läsk och proteindrinkar, sen gick vi helt sonika ut genom kassorna utan att betala. Det chockerade mig hur enkelt det var att inte torska, och under en period så blev det en vana.

 

Samma kille lärde mig hur man plockade bort larm ifrån kläder, och vilka larm som kunde börja tjuta när man klippte sönder dom.

Det hela fick ett ganska abrupt slut när jag blev tagen på bar gärning i full färd med att plocka bort ett larm. Jag får på sätt och vis tacka mina änglar där uppe för att butiken bröt mot lagen och hade övervakningskameror i omklädningsbåsen. Hade jag lyckats ta bort larmet, kommit ut ur butiken och sedan blivit påkommen så hade jag varit dömd för stöld idag, men tack och lov så är inte försök till snatteri straffbart.

Efter att jag varit så nära på att åka dit, samt att killen jag bodde med blev häktad för att ha hotat kassapersonal med yxa (helt annat ärende), så lade jag ner snattandet helt.

 

Ända tills i sommras.

Det började med att jag stoppade på mig lite extra mat och godis när jag handlade, men det eskalerade snabbt till att jag stoppade på mig mer grejer än vad jag betalade för. Till slut hade det blivit så illa att jag ena dagen tömde halva hyllan på en vara som jag gillade, och nästa dag så tog jag resten. Det blev tvångsmässigt och jag fick ångest om jag lät bli att göra det.

 

Det jag stal mycket av var:

 

Det blev även en del mat i form av pålägg och annat som man kunde stoppa i jackan eller i byxorna utan att det syntes för mycket. Men det är en sak som är lite galet här uppe, fint men ändå galet - dom tittar inte i väskor och ryggsäckar när man går ut genom kassan. Där jag kommer ifrån skulle väktare och annan personal springa efter som om dom vore Michael Johnson om man passerade kassan utan att personalen fått gå igenom väskan noggrant.

Detta faktum fick mig att göra väldigt korkade, fula och dumdristiga saker i somras. Jag tänkte lite snabbt nämna två av dom sakerna, mest för att ni, R och L, ska veta hur jag har betett mig och hur jag inte vill bete mig i framtiden. Ni måste hjälpa mig och vara uppmärksamma på det här.

 

Jag behövde nya skor. Dom jag hade var trasiga och obekväma, så jag tänkte försöka mig på något jag aldrig ens tänkt på innan dess. Jag skulle in till centrum i ett annat ärende och passade då på att gå in på Stadium. Jag hade med mig en vanlig ica-kasse där jag hade lagt en bok i, mest för att ha något "oskyldigt" att lägga stöldgodset i. Inne på Stadium så letade jag upp ett par skor av det märke jag ville ha, hittade inte några snygga utan gick istället på dom som var dyrast. Jag testade fram rätt storlek, och även fast det var 3-5 ur personalen runt mig så stoppade jag ner skorna i min påse istället för att lägga tillbaka dom i kartongen, sen gick jag bara ut.

 

Den andra riktigt dumma grejen var en dag när jag vaknade upp och hade det där obeskrivliga suget efter någonting. En tanke hade nötts sig fast i min hjärna och jag visste att den inte skulle försvinna innan jag agerat på den. (Det är givetvis inte någon ursäkt.)

Jag tog min stora ryggsäck och åkte till närmaste mack. Väl inne på macken så gick jag till avdelningen där det finns fiskeprylar, och så började jag lassa ner drag efter drag ner i väskan. Jag stod säkert vid hyllan i tio minuter, för det kändes som en timma. Jag tömde rad efter rad, först dom dyraste dragen, sen dom näst dyraste, osv. Ända tills jag hade tömt minst halva deras lager av fiskedrag, då min ryggsäck var så full att den inte gick att stänga, då gick jag bara ut genom porten och åkte därifrån.

Jag tror inte att macken har kamera i butiken, har försökt kolla efter märket som dom i så fall ska ha vid ingången, men jag vågar ändå inte gå dit och kommer antagligen inte göra det förrän tidigast nästa sommar. Det blev för övrigt drag för nästan åtta tusen kronor. Pinsamt nog så sätter jag någon slags stolthet i den siffran. Så jävla patetiskt, men jag kan inte rå för det.

 

Nu när jag kommer hem så ska jag inte snatta alls. Varken godis, nässprayer, mat eller någonting annat. Jag kommer att ha metadon och jag kommer att ha "gratis" boende och logi, så det finns ingen som helst anledning för mig att jag skulle göra det. Jag kommer att ha pengar, men även om jag inte hade pengar så kommer jag iallafall ha boende och mat för dagen. Jag tänker inte torska för ett så pinsamt brott som snatteri.

 

 

 

Bara ett par dagar kvar på avdelningen, sen får jag åka hem och börja mitt nya liv. Det ska bli jävligt skönt att slippa ett antal personer som finns här inne.

 

Alkoholiserade-luffar-Urban - Som tuggar allt ifrån mannagrynsgröt till pasta, potatis och korv med öppen mun samtidigt som han stånkar fram andningen. Det låter förjävligt äckligt kan jag meddela. Han lyckades för övrigt med bedriften att prutta högt och ljudligt vid matbordet idag, igen. Jag vet inte ens om han märker när han gör det, men han borde märka att jag blir irriterad och halvt gapar ut hur jävla äckligt det är och att det är otroligt att män som är över femtio bast har så extremt lite hyfs. Samtidigt, han kanske är så väck att han inte förstår att jag pratar om honom.

 

ÖversittarKjell - En i många fall trevlig gubbe, men som gillar att använda den lilla makt han får i och med det här jobbet. Han gillar att bestämma och hittar godtyckligt på regler, som för det mesta är helt onödiga. Antingen så vill han inte förklara varför han sätter upp dessa regler, men mer troligt är att han inte kan. Det är synd att en person som hade kunnat vara en utmärkt vårdare, väger ut sina bra egenskaper med dåliga. Särskilt när dom dåliga är helt onödiga och bara till för att stilla hans behov av att få bestämma.

 

PatientX - Vill inte skriva ut hans namn, då hans känns bräcklig som han är, men jag kan inte låta bli att nämna honom bland dom saker som ska bli sköna att slippa. Han snackar mycket, hälften av sakerna han säger är totala lögner, resten är extrema överdrifter eller totalt ointressanta.

Han var värst i början, när jag hade varit här i en vecka, då han kom. Han basunerade ut att han fått lära sig från familjen att man "hör inget, ser inget, säger inget", och så visade han upp sin tatuering som manifesterade samma sak. Trots det så tog det väl inte mer än 3-4 sekunder (på allvar) efter efter att han hade sagt det som han började prata om saker som han (påstod) sig ha hört, sett och gjort. Jag kunde sortera ut 90% av det som lögner redan när han sa det, exempelvis saker som att hans farsa skulle ha varit med i arkans tigrar och Jugoslaviska maffian. Att han suttit på flest hem i Sverige och att han tillhör ett släkte zigenare fick jag reda på senare att det också var lögner. (Han har inte suttit på flest hem i Sverige, bara ett par stycken, och han har inte ens 1% zigenarblod i sig.)

 

En kul grej PatientX sa var när vi satt och tittade på en dokumentär där det medverkade en tjej med ett mycket fördelaktigt utseende. Vi började prata om liknande tjejer och om hur lätt dom måste ha att få vilka partners som dom vill. Jag ska citera så gott jag kan ur minnet.

Jag svär på allt jag håller heligt att han sa så här. Det var ganska kul att höra. Han ser inte ut som Brad Pitt, för att uttrycka mig milt. Om jag får vara lite hobbypsykolog så skulle jag säga att han är så ruskigt osäker att när han spelar säker så vet han inte alls vart gränsen går för vad som är rimligt. Kanske är han mytoman och ljuger tvångsmässigt, och då är det givetvis synd om honom.

Det är nog synd om honom i vilket fall som helst. Han har säkert fått utstå saker i sitt liv som jag knappt kan föreställa mig. Men det är ändå svårt att känna medkänsla för en person som redan tycker så otroligt synd om sig själv, och känner sig så felbehandlad av allt och alla precis hela tiden, att allt som händer honom ska vara till hans fulla belåtenhet, aldrig ska han behöva arbeta eller kämpa för att få det han vill, eller komma dit han vill.

 

För att demonstrera vad jag menar med att han tycker synd om sig själv så kan jag berätta att han har ansiktet fullt av hemsnickrade tatueringar, och han har mage att klaga på att han har svårare att få arbete än många andra pga det. Jag påpekade att det inte är så konstigt och försökte förklara varför, men han var inte mottaglig för logiska argument.

Men trots allt så är han bara en vilsen ung kille, och jag hoppas att hans liv får en lösning så snart som möjligt.

 

 

Hur som helst, det ska bli så jävla skönt att komma hem!!