donmetadon.blogg.se

Jag är inte bara beroende av droger, jag är i princip beroende av allt jag gillar. När det gäller mat så kan, eller snarare "måste" jag äta samma sak flera dagar, ibland till och med veckor eller månader i sträck.

Veckorna innan jag lades in på sjukhus för att ställas in på metadon så var det felix krögarpytt, ett paket bacon och 3-4 ägg som mina måltider hade bestått av. Jag tror att jag var inne på vecka tre av pytt-bacon och ägg-ätande när jag lades in. Jag vet att jag har 15-20 paket bacon, 2-3 påsar krögarpytt och 15-20 ägg kvar i frysen hemma, så om inte R och L har planerat att dom ska laga mat som vi ska äta tillsammans så kommer jag fortsätta äta bacon-pyttipanna med ägg när jag kommer hem.

 

Jag är likadan med TV-serier, film och böcker - har jag väl börjat titta på en serie som jag gillar så tittar jag helst klart på, åtminstone, säsongen jag påbörjat. Allra helst så tittar jag på alla avsnitt i ett sträck, och vill således helst att en serie ska ha slutat produceras innan jag ens tittar på första avsnittet.

Tittar jag på en viss typ av film, som är bra, så letar jag efter en liknande film, åtminstone samma genre, direkt efter att första filmen är slut. Jag kan liksom inte föreställa mig att något annat skulle kunna vara bra, just där och då.

 

När jag läser en bra bok så blir det ännu värre. När jag närmar mig slutet så stiger min ångest för varje sida som jag läser, vilket gör att jag ofta läser sakta, och kanske till och med läser om ett kapitel flera gånger. Allt för att dra ut på det så länge som möjligt. När man har läst en sån där superintensiv, bra bok så är det mycket sällan som man stöter på en som är lika bra direkt efteråt.

 

Jag tycker ofta att man går på ett par nitar innan man hittar något annat som tillfredställer sinnet lika bra. Det här gör att jag gärna läsa böcker som har flera ur samma serie, vilket är ganska svårt att hitta eftersom det mesta jag gillar att läsa är facklitteratur och biografier. Jag "löser" det här genom att ha ett gäng böcker som jag läser om och om igen. Det gör naturligtvis att jag för sällan hittar dom där riktiga guldklimparna till böcker. För att göra det så måste man våga läsa nya böcker mest hela tiden, och jag är för rädd för att bli besviken för att orka göra det. Jag kopplar det här beteendet, som mycket annat, till min kraftiga beroendepersonlighet.

 

 

Det finns dock ett beroende som jag har, förutom drogberoendet, som är mycket skadligt och relativt svårt att ta sig ur, och ännu svårare att återhämta sig helt och hållet ifrån - sockerberoendet!

 

Fram tills för ett drygt år sedan så var det här någonting som var helt främmande för mig. Jag har alltid haft mycket chips, godis, glass och andra sötsaker i mina skafferier, men jag har aldrig haft några som helst problem med att inte äta så mycket.

På mitt förra arbete så kunde jag ta hem i princip obegränsat med sötsaker, och jag tog ofta hem lite av varje för att spara till dom gånger som jag rökte cannabis (för er som inte vet så blir man extremt sötsugen när man röker på, till den grad att det är så gott som omöjligt att stå emot), men jag lät sötsakerna vara mellan röksessionerna. Jag hade ofta tiotals kilon med godis liggande och blev ofta tvungen att kasta det när det blivit för gammalt.

 

När man har rökt cannabis så smakar allt som man stoppar i munnen hundra gånger bättre än vanligtvis. Detta är på grund av att THC, som är "huvudingrediensen" i cannabis, äter upp allt socker man har i blodet, varför man också kan känna sig trött och hängig efter att man har rökt. För dom flesta stoners så är "munchies" lite av en helig grej. Alla har sitt favoritgodis, och för många av oss är(var) det nästan lika viktigt som rökandet i sig.

Så när jag slutade att röka så höll jag mig ändå kvar i beteendet genom att äta godis, som om jag hade rökt.

 

I början kändes det egentligen helt onödigt, jag tyckte inte att det var särskilt gott, men jag fortsatte att trycka i mig kalorier bara för att klänga mig fast i cannabisbeteendet. Efter ett tag kunde jag plötsligt bli sugen på godis, och då smakade det bättre. Inte lika bra som när man har rökt på, men ändå mycket bättre än vad det gjorde i början utan cannabis.

 

Efter det så blev suget efter godis allt starkare och starkare, men tragiskt nog så smakade det inte bättre i samma takt. Jag hade blivit sockerberoende.

 

När jag flyttade hit för lite mindre än ett år sedan så vägde jag 75-80kg, nu vågar jag inte ens att kolla hur mycket jag väger eftersom jag vet att det skulle oraka en så kraftig ångest att jag antingen tog ett återfall, eller till och med tog livet av mig. Jag väger säkert mellan 100-120kg, och ändå så har jag mycket svårt att bryta vanan med att äta godis.

 

Naturligtvis blir det svårare att bryta vanan just nu när jag ligger på en låst avdelning där det inte finns någonting vettigt att fördriva tiden med, annat än att titta på film osv. Samtidigt så serveras jag mat ifrån ett storkök som till och med ur ett storköks-perspektiv lagar ganska dålig mat.

(Till personalen så säger jag dock att maten är okej, och jag tackar alltid efter maten trots att kocken inte är här eller att jag tycker det har smakat särskilt bra. Jag anser det vara ren och skär hyfs.)

 

I nästa inlägg så ska jag berätta hur mina godisvanor har sett ut dom senaste månaderna. Vad jag har ätit, hur jag har ätit det och hur jag har fått tag i det.

Det kommer att bli ett jobbigt inlägg att skriva eftersom jag kommer erkänna för mig själv, för L och R och för hela världen både hur mycket sötsaker jag har stoppat i mig, samt hur jag har fått tag på dessa sötsaker. Det kommer att bli mycket pinsamt, men jag tror att det är viktigt att jag skriver det så att jag får enklare att bryta mönstret.