donmetadon.blogg.se

På avdelningen, som jag för tillfället ligger inne på, finns det ett par stycken anställda som är mer eller mindre översittartyper. Dom kommer på regler som på intet sätt förbättrar eller underlättar situationen för patienterna, utan är till synes helt och hållet till för att tillfredställa deras behov att få bestämma.Man kan givetvis bortse från dessa regler, men det blir svårare efter att personalen har kommit överens, under deras möten, att ur personalen ska se till att dessa regler följs. Jag har ärligt talat svårt att förstå varför dom överhuvudtaget kommer överens, eftersom det är ett fåtal som vill ha dessa regler och ännu färre som ser till att dom efterlevs. Jag kan inte annat än anta att det är pga att översittarna även är översittare mot sina kollegor, inte bara mot patienterna, och majoriteten av personalen inte har energi att diskutera emot dom. Jag vet med 100% säkerhet att majoriteten av personalen tycker att reglerna är precis lika löjliga som vi patienter tycker, då jag pratar och diskuterar med den delen av personalen som har en vuxen människas förmåga till att diskutera, resonera och argumentera.

Översittarna besitter inte dessa förmågor, utan har som bästa argument när man ifrågasätter reglerna, likt frustrerade föräldrar, "för att jag säger det".

 

Exempel på löjliga regler är t.ex. att man inte får ligga ner på sofforna. Jag har fått höra flera olika varianter på denna regel, och ännu fler anledningar till varför regeln finns. Först och främst så säger vissa att det är okej att ligga i sofforna i det ena tv-rummet men inte i det andra, andra säger att man inte får ligga någonstans förutom i sängen på sitt rum, och slutligen säger en tredje grupp att det är okej att ligga vart som helst.

Anledningarna till den här regeln varierar också beroende på vem man frågar. En del säger att det beror på att det inte ser något bra ut när folk ligger ner framför TV:n, särskilt när det kommer "besökare" till avdelningen. Saken är bara den att det inte finns några "besökare". Alla som har tillgång till avdelningen är anställda av sjukhuset, som vårdare, sjuksyster eller läkare. Sen kan man ställa sig frågan vad som är viktigast på en beroendeavdelning, huruvida det ser "bra" ut eller om patienterna mår så bra som dom kan. Många som är här lider av abstinenssymptom och har svårt att finna en bekväm ställning som det är utan att behöva förhålla sig till några regler som säger att man inte får placera sig på ett visst sätt i ett par redan mycket obekväma soffgrupper.

 

Ett annat argument är att om folk ligger ner i sofforna så blir det så snabbt fullt framför TV:n, och att då andra som också vill titta inte vågar be folk att resa sig upp. Det här argumentet är ihåligt av två anledningar. Den ena är att det aldrig, inte en enda gång när jag har varit här, är så mycket folk runt TV:n att det skulle ta upp alla platser. Det andra är att om det finns någon som är så feg, vilket jag tvivlar på att det gör på den här avdelningen, att dom inte vågar be någon att sätta sig upp så kan det vara någonting som vederbörande bör träna på.

 

Det ska nämnas att det inte allt för sällan finns personal som sitter i mitten av en soffa för två personer och därmed i allt väsentligt tar upp exakt lika mycket plats som om någon skulle ligga ner. Någon som skulle vilja sätta sig bredvid skulle utan tvekan behöva be vederbörande att flytta på sig.

 

 

En annan regel med TV:n är att den ska vara avstängd under måltider. En regel som i grund och botten är rimlig, men i sitt utförande bara blir löjlig.

En av TV-apparaterna är en smart-TV och kan därmed kopplas upp mitt internet, det har gjort att några av oss lite driftigare patienterna kommit på att vi kan gå in på diverse stream-hemsidor, likt dreamfilm eller swefilmer, för att titta på film. Något som har uppskattats mycket av i princip alla patienter, även större delen av personalen, men inte alla och särskilt inte dessa översittare.

Om man är mitt i en film, eller kanske än värre är i slutet, när det blir lunch, fika, middag och fika igen så tvingar alltså den här delen av personalen patienterna att stänga av TV:n. Detta resulterar i att man senare måste gå in på t.ex. dreamfilm på nytt, leta upp filmen och spola fram till där man var när man var tvungen att stänga av TV:n. Det räckte alltså inte att vi pausade filmen eftersom man då fortfarande kunde se på skärmen att den var igång. Jag löste det här under en tid med att sätta en filt över skärmen så att den inte syntes alls, vilket alla verkade okej med till en början, men idag fick vi höra att det från och med nu inte var okej utan nu skulle skärmen vara svart under måltider.

Jag ifrågasatte först varför ett sånt här beslut hade tagits, men ändrade mig snabbt och påtalade att jag snart skulle åka hem och inte orkade diskutera med dom som ändå inte kunde komma med några vettiga argument. Ändå så ville den värsta översittaren förklara för mig varför beslutet hade tagits, och bad mig att lyssna. "Visst" sa jag, och förväntade mig ett logiskt argument som förklarade den här redan löjliga regeln, han sade:

"Vi har tagit det här beslutet för att vi inte ska behöva diskutera om varför vi har den här regeln". - Ett lika bra argument som något, när det kommer från en översittare som inte bara besitter argumentationsteknik likt en kommunist, han är en kommunist (V).

 

 

Det finns givetvis ett gäng andra regler som är totalt godtyckliga och i grunden tagna på felaktiga antaganden, men jag tänker inte gå in på dom i detalj. Men jag kan berätta att en av dessa regler böjdes sedan jag skrivit en två a4-sidor lång utläggning om varför regeln var felaktig och hur man istället kunde göra. Dock böjdes den bara för mig, inte för någon annan.

 

Jag vill påpeka att majoriteten av personalen är helt okej, och vissa är till och med jävligt bra och jag tycker om dom som fan, men det ska trots allt bli väldigt skönt att komma härifrån.